...air inte riktigt att rakna med;-) Hittills tva timmar forsenat flyg fran Denpasar, Bali till Singapore. Men vad kan man begara nar man betalat tusen spann for biljetten? Blev atminstone erbjuden att till den ringa kostnaden av 100 000 rupiah sitta och vanta i Garuda Indonesias business lounge. Unlimited internet, tidningar, sprit och snacks. Har mest utnyttjat nummer ett och tre, whiskey och cola- sa white trash;-) Har druckit Bintangs i nio dagar och borjar bli trott pa det.
Sa jag lamnar Bali for tva dagars stopover i Singapore hos Nikki och Tony. Tillbaka pa jobbet pa onsdag, men mentalt ar jag dar redan nu. Andy lamnade jag pa flygplatsen, han ska surfa i en vecka till innan han kommer hem till Sverige (hur coolt ar det att kunna saga det?). Han ska ta en battur med Doggy the Man (helt allvarligt, balineserna borde verkligen lara sig mer engelska i skolorna). Det blir nog bra, baliwaves.com sager att det ska bli stora vagor. Men jag saknar honom redan:-(
Tycker sa mycket om Bali, men det ar nastan hatkarlek mer an nagot annat. Inte som Australien som jag avgudar ratt och slatt. Bali ar hett, svettigt, stressigt och hogljutt (ibland ar det sa javla tontigt att skriva utan a, a och o). Kuta med Poppies lane I och II ar en total mardrom, efter varje tur dit borde jag ga anger managmentkurser eftersom jag oftast ar ungefar en tusendels sekund ifran att ta tag i den dar lille balinesen som fanimej vagrar ge upp och inte fattar att jag faktiskt inte vill kopa nagot och att om han skulle vara tyst och lamna mig ifred sa skulle jag stanna, kolla vad han har och formodligen ocksa handla eftersom det ar sjukt billigt, och sa vill jag trycka upp honom mot vaggen och saga ett sanningens ord. Men det hander aldrig eftersom Andy redan innan ser ilskan i mina ogon och tar firmly but gently tag i min handled och leder mig bort.
Men sa har vi ocksa stallen som nu senast Dreamland. Dreamland ligger off the beaten track som man brukar saga i backpackerkretsar, det ar ett mission att ta sig dit minst sagt. Men nar man val ar dar sa ar det obeskrivligt (och nu kommer engelskan for jag ar sa tontig som inte kommer ihag vissa svenska ord efter tre veckor med bara engelska, men ibland finns ingen bra motsvarighet) SERENE. Serentiy ar vad du far pa Dreamland beach, ratt och slatt. Vi bodde hos Robby and the Kids ungefar tio meter fran stranden i ett trevaningshus i balinesisk stil. Sovrumsdorrarna vetta rakt ut mot balkongen som vette ratt ut emot det turkosbla havet. Hangmattor, fatoljer och vilstolar overallt gor att livet liksom inte kan ga fortare an snigelfart. Rummen har inga las, men flakt och myggnat, och det ar litegrann som att bo i ett hippiekollektiv. Duschen var byggd med klipphyllan som vagg och natursten som golv. Lagger snart ut bilder, det ar helt suverant! Och inga mygg!
Vi fick tipset om Dreamland av Andys kompis Marty fran Sydney som han rakade stota pa vid Uluwatu en dag. De bodde kvar nar vi kom dit men Marty hade balibelly och Andy var trott sa till slut var det bara jag och Martys flickvan Zoe kvar som var vakna, och det blev en hel del Bintang den kvallen. Jag bara satt pa en stol och Zoe hamtade fler och fler, hade hur kul som helst och blev hur full som helst. Och bintangbaksmalla ar nog nastan lika illa som balibelly... Det ar sa grymt att traffa nya tjejkompisar som man gillar nar man ar over trettio. Oftast ar jag for lat, men Zoe ar skitcool och jag hoppas att vi ses igen. De hade varit pa surfcamp i Sumatra i tva veckor, dar fans det flera moderlosa apungar som gratit sa mycket pa natterna att de var tvungna att ha dem i sangen. Cuuuuuuuute! Jag sag bilder, hur sota som helst. Har sett massor med vilda apor den har semestern.
Nu maste jag sluta for det ar en trakig tysk som vill ha datorn.
