Sunday, December 31, 2006

Förhoppningar



Jag avger inte nyårslöften.

I stället formulerar jag nyårshopp. 2007 hoppas jag få lika mycket kärlek som jag ger. Jag hoppas att mina föräldrar varvar ner, njuter mer av livet och har hälsan i behåll. Jag hoppas att mina vänner, gamla och nya, får ett fantastiskt år. Jag hoppas att jag får en fast punkt på jorden. Jag hoppas att min karriär fortsätter att gå bra. Jag hoppas att jag fokuserar mer på det inre och mindre på det yttre. Jag hoppas att jag kommer att göra de rätta valen. Jag hoppas att jag kommer att bli bättre på att ta hand om mig själv.

Jag hoppas att jag blir lycklig 2007.


GOTT NYTT ÅR!

Årets...

...bästa: Att A har varit här.
...sämsta: Att flytta hundraelva gånger och ständigt packa upp och packa ned.
...jobbhändelse: Good riddance Djävle och Hello Stockholm!
...Bloggare: Silverfisken
...retreat: Sommarstugan vid en sjö i Dalarna.
...film: Déja vu. I love Denzel.
...tv-serie: LOST, PB och DH. Hello, my name is Cecilia and I'm a tv-addict
...resa: Alla. Asien i maj med bland annat Cambodia gjorde ett stort avtryck. Men bäst var europaturnén i folkabussen.
...mat: Bulgur is the new rice.
...allmäntillstånd: Tröttröttröttrött. Morgonpass suck big time.
...plagg: Acnejeans
...ost: Gruyère
...gadget: Min laptop, min 400D, iPoden samt den senaste handväskekameran. Jag är en geek.
...vill ha: Ett riktigt hem som man kan fixa i, måla, renovera, köpa möbler till, sätta upp tavlor på vägagrna och veta att här kan jag vara så länge jag vill.
...överraskning: När A:s syster som bor i Singapore kom och överraskade A på F12 i somras. Den reaktionen var obetalbar...
...budget: Överskriden och krossad. Jag har inget sinne för ekonomi. Kan inte spara.
...heartwarmer: Alla vännerna som bryr sig, tycker om, förlåter, hjälper, lyssnar och finns där.
...dryck: Champagne
...besvikelse: A åker tillbaka till Australien
...dröm: Den om den überläbbiga självlysande fladdermusen som hoppade upp och bet sig fast i min handled. Aaaaarrrrrgghhhhh.
...passion: Fotografering. Det enda i hela världen som får mig 110 procent fokuserad. Tid och rum finns inte när jag är bakom kameran.

Wednesday, December 27, 2006

Nu...

...är den över för i år. Julen. På jobbet såg alla lite blekare och trindare men även gladare ut. Alla utom jag. Jag är smalare och ledsnare.

Julklappen från bästa föräldrarna överträffade förväntningarna, en Sony T10 som nu ligger redo i handväskan för alla kommande kodak moments.

Julefriden som jag önskade räckte till juldagen, sedan var den slut.

Nu ska det packas, flyttas, brytas ihop, kommas igen och gås vidare.

Så kan livet vara ibland.

Wednesday, December 20, 2006

Ouppfostrade stockholmare

Nu har jag suttit instängd i en garderob till redigeringsrum i två dagar 9 timmar om dagen. Det finns ingen luft och det gör ont att tänka. Tror att jag håller på att bli lite galen. Galen av stress om inte annat.

Var på stan efter jobbet för att köpa julklappar. Tappade SL-kortet på okänt ställe och höll på att skälla ut en stockholmare som trängde sig förbi mig i kön på H&M där jag köpte inslagningspapper. Ibland avskyr jag stockholmare, de kan vara så arroganta och ohyfsade. Så ska jag aldrig bli, jag kommer alltid att vara en artig lantis.

Nu sängen. Allt jag önskar är 8 timmars god sömn. Please?

Monday, December 18, 2006

X-mas is a spectator sport

...i alla fall för mig i år. Normalt sett så vältrar jag mig i julen, omfamnar den och lägger ned själ och hjärta i lussekattsbak, pepparkakshustillverkning, pyntning, julklappsplanerande och avsmakning av olika glöggsorter.

Men julen 2006 är jag blott en åskådare, jag är liksom inte med i matchen. Sitter inte ens på bänken. Inget pynt i andrahandstvåan, ingen kola kokad och inget vörtbröd bakat. Den där myspyskänslan med stearinljus och glögg på kvällen har jag ännu inte upplevt och jag saknar känslan av att gå upp på toa mitt i natten och se adventsljusstaken lysa i köksfönstret.

Här och nu lovar jag mig själv att julen 2007 ska bli the x-mas of all x-mases! Jag ska börja pynta redan i november och ta igen precis allt som inte blev i år. Helsike vilken jul det kommer att bli!

Så länge kan jag åtminstone få ägna mig åt materialististiskt dagdrömmeri och publicerar hämed min wishlist, andra upplagan:

# Sony T10 i svart med 1 gb minneskort
# Nokia N73 plum/silver
# Plattång och Björn Axén Volumaster
# Få beställa en massa saker från ASOS och någon annan betalar
# Nya Stieg Larssonboken, minns inte vad den heter
# En svart kofta i cashmere som passar perfekt
# Body Shop body butter
# Ett lättviktsstativ till min systemkamera
# Ett fint skärp
# Örhängen
# Fred på jorden
# Mat åt de hungriga
# Kärlek och lycka till alla
samt
# Julefrid

Monday recap

I dag är en dag som redan har katalogiserats under R för Riktigt dåliga dagar på jobbet. I mitt jobb kan man inte ha några sådana dagar. Men det hade jag. Vet ej orsaken men fokus på det som skulle göras försvann, jag stakade mig, hittade inte ord och var allmänt skitdålig. Jag vet imorgonärennydag and all that crap men just nu känns det bara skit. Straffar mig själv genom att tänka på det om och om igen. Det får mig att rysa av obehag men min teori är att det ska funka som en slags elstötar så att min hjärna lär sig att fungera nästa gång, för annars kommer den att vara tvungen att gå igenom detta helsike igen. Helsike är förresten ett roligt ord som jag använder alldeles för sällan.

Måste revisa min önskelista. Var och provade de där nätta små Nikesneaksen och upptäckte, återigen, varför jag inte tycker om att handla skor. På mig såg de inte alls nätta och söta ut. Snarare som pråmar. Men de var väldigt bekväma. Tyvärr så räcker inte det i min värld, de måste vara snygga också. Converse ser också ut som finlandsfärjor på mig. Jag hatar mina helsikes fötter.

Sunday, December 17, 2006

All I want for Christmas is...

...you.

Samt några materiella saker som kan köpas för pengar i affärer:

# Sony T10 i svart med 1 gb minneskort
# Plattång och Björn Axén Volumaster
# Von Zipper Zorg svarta solbrillor
# Sneakers. Gärna ett par nätta fina vita Nike hi-tops som jag såg häromdagen. Eller svarta. Jag vet inte. Eller ett par Converse.
# Boken "How to make love like a Porn Star" av Jenna Jameson och Neil Strauss
# Nya Stieg Larssonboken, minns inte vad den heter
# En svart kofta i cashmere som passar perfekt
# Body Shop body butter
# Ett lättviktsstativ till min systemkamera
# Ett fint skärp
# Örhängen

God journalistik

Detta är det bästa jag läst på mycket, mycket länge. Oerhört starkt och känslosamt skrivet utan att bli pekoral. Tack för det Fredrik Karén. Jag önskar att jag kunde skriva som du.

Friday, December 15, 2006

Weekend

Så var det helg. Huvudet snurrar och magen värker. Ingen julstämning någonstans.

Bäst denna vecka har varit alla mina snälla vänner och arbetskamrater som verkligen bryr sig.

Sämst har varit typ allt annat.

Adios.

Wednesday, December 13, 2006

Stött och blött

I dag är jag förbluffad över vad syrebrist och tyngdlöshet har gjort med brommasonens språkkunskaper. Efter sitt livs första rymdpromenad hälsade han följande från rymden:

"Jag vill tacka alla som har hjälpt och stött".

Heh?!?

Och i övrigt kan jag i dag med min fulla övertygelse konstatera att jag är urless på Filippa Reinfeldt. Bara ett par månader in i Reinfeldtregeringen så har jag fått nog av denna überpräktiga överexponerade trebarnsmamma, statsministerfru och sist men inte minst sjukvårdslandstingsråd. I en artikel i Aftonbladet citeras hon ur tidningen Mama:

"När Filippa Reinfeldt, 39, vaknar får hon kaffe på sängen av statsministern. När han gått till jobbet skickar han sms – med pussar. – Jag är inte Fredriks hönsmamma, säger hon till tidningen Mama."

Jag spontankräks. I en Aftonbladets matbilaga redovisar hon sin matdagbok för en vanlig vecka, här följer några citat:

"Jag dricker allt i glas, det blir lättare att få i sig lagom mängd."

"Fika: Kaffe latte och wienerbröd (delades med bästa kompisen)."
"Eftermiddagen: Ett glas bubbelvin på 60-årsmottagning, spenatpaj med lax och en brödbit med brieost. Te och 2 (!) kokosbollar med bästa väninnan."

TVÅ kokosbollar Filippa, get a goddamn grip! Och så undrar jag om bästa väninnan och bästa kompisen är samma person eller inte? I vilket fall som helst så vore det ju bra om hon kunde se till att Filippa slutar goffa i sig sötsaker på detta hämningslösa sätt. Vi vill ju inte att hon ska bli tjock och förlora sin flickaktiga figur, do we?

Först och främst frågar jag mig om denna exponering är medveten och planerad som ett led i att öka folkets välvilja gentemot statsministern och den nya regeringen, och svaret är tveklöst ja.

Jag frågar mig också om det är intressant att läsa vad Filippa ätit i en hel vecka och då blir svaret nej.

Till sist konstaterar jag att man inte saknar kon förrän båset är tomt.

Anitra, kom tillbaka! Allt är förlåtet!

tårarna

När jag om ungefär 50 år skriver min självbiografi och ser tillbaka på mitt liv och mina kärlekar så kommer kapitlet om A att heta "Han som fick mig att gråta". Jag vill ju att det ska bli mer än ett kapitel men ibland står man maktlös även inför sitt eget liv.

När jag åkte från Australien i juni förra året hade jag gråtit i en vecka. Konstant.

I helgen grät jag i två dagar. Konstant.

Jag begraver mig i jobb och gör det jag är allra bäst på, förtränger och hoppas.

Friday, December 08, 2006

14 förlorade år

Försökte pitcha en idé till reportern som skulle göra Fuglesangknäcket i dag, jag tyckte nämligen att låten 14 years med Guns n’ Roses skulle passa i inslaget.

/---/ But it's been 14 years of silence
It's been 14 years of pain
It's been 14 years that are gone forever
And I'll never have again /--/”

Det gick inte hem. Tyvärr. Jag tyckte att det var skitroligt men jag har å andra sidan en Mycket Märklig Humor.

Fatta, han har väntat i 14 år på att åka ut i rymden. 14 ÅR!!! Jag har aldrig väntat i mer än en månad på något, jag får panik av att vänta. Fuglis måste ha ett grymt tålamod. Och i medierna står det att han inte alls verkade besviken när uppskjutet ställdes in fem minuter innan utsatt tid igår, utan att han bara log och sade att han förväntat sig det.

Såklart, vad är väl två dygn jämfört med 14 år?

Thursday, December 07, 2006

Jag tröttnar aldrig...

...på att gå förbi redigeringsrummen på jobbet och höra hur sjukt roliga människors röster låter när man speedar upp tempot.

Som Piff och Puff på helium.

Och F har rätt. Efter två dagars småpanik har jag nu ändrat kurs och kommit på en jättebra plan på vad jag ska satsa på i Oz.

My future's so bright I have to wear shades.

Wednesday, December 06, 2006

Räddningen

Jag hade ej klarat denna eftermiddag på jobbet utan den nybakade chocolate chip cookie som jag nyss stoppade i mig.

Beslut angående Oz-flytt är ännu ej fattat. Jag sticker huvudet i sanden och hoppas på en divine intervention som kan få saker att lösa sig precis som JAG vill vilket innebär att A får ett ännu bättre jobberbjudande och kan börja på det jobbet den 1 maj för då kan vi vara kvar här tills dess och så kan jag gå på pappas 60-årsfest i slutet av april.

The highlight of my day var ett fint mail med goda råd från F. Här är ett utdrag:

"jag förstår att det känns konstigt att vända på steken så, men som sagt: det löser sig alltid. jag tror inte jag vet någon som är så bra på det som du... att kunna lösa saker till det bästa - att kunna se positivt på saker och ting, och att kunna räta ut komplicerade problem... bara att du överhuvudtaget bestämde dig och vågar satsa på ett liv med A är ju bevis på det... inte många skulle våga ta det beslutet att satsa på ett sådant förhållande initialt, och att sedan flytta till andra sidan jorden som ni ju bestämt att ni ska -förr eller senare .. det är strongt! Kullan rules:-)"

Tuesday, December 05, 2006

Evil taxidriver

Riiing riiiing (signalen ställd till högljudd så att jag säkert vaknar om jag skulle försovit mig)
- Ja hallå
- Taxi Stockholm, jag är här nu!
- (gäääsp) Tack, jag kommer ner om två minuter

Rösten lät bekant. Och han använde mitt namn. Snabbkoll i spegeln, konstaterar påsar och svarta ringar samt rödsprängda vitor, och rotar fram något från högen på golvet i badrummet som jag kan ha på mig (mental note: boka tvättid). Packar en påse med saker jag ska ha med mig till jobbet. Tar på mig ytterkläderna. Glömmer påsen. Tar hissen ner och går ut till taxin. Kliver in och ser att det är taxichauffören from hell. Han som kan göra the worst morning ever till något ännu värre. Andas in djupt och säger:

- Gomorron!
- God morgon C! Du är sen i dag igen! Samma samma varje gång med dig. Du boka till tjugo över tre jag ringer nu klockan två minuter över halv fyra!
- Mmmm, ja, det var lite segt i morse (säger jag samtidigt som adrenalinet börjar pumpa runt i kroppen. Toleransnivån är rätt låg den här tiden på dygnet)
- Jag sätta igång taxametern, nu blir dyrt. Varför inte gå upp? Varför inte ställer klockan?
- Men FÖR FAN!!! Jag betalar för den här tjänsten och du ska väl fullständigt skita i om jag kommer två eller tolv eller en fucking timme försent? Jag vill bara att du ska vara tyst hela vägen till Gärdet och låta mig vila. Eller säg något snällt. Vad som helst men skäll inte ut mig det är det sista jag behöver när jag gått upp klockan tio över tre. What's your problem jävla surgubbe?

Sade jag inte. Förstås. Jag mumlade något för mig själv, drog ned mössan och låtsades sova.

Men jag var klarvaken. Thank you adrenaline.

Monday, December 04, 2006

WANTED

- Ett stycke smalt svart lackskärp att ha i midjan på min lila 60-talsinspirerade dress på julfesten med jobbet på fredag.
- En stor stickad basker. Spelar ingen roll vilken färg, bara den är stor och grovstickad. Hittar ingen sådan någonstans fast jag ser dem på folk på stan hela tiden. Misstänker att det egentligen är så att det är mitt huvud som är ovanligt stort och därför ser alla oversize-baskrar ut som normalsize på mig. Någon som vet var vattenskallar kan köpa trendiga och moderiktiga huvudbonader?
- Ett par månaders lugn och ro innan "the big move" äger rum.
- En smula karaktär.
- Ett telefonsamtal från någon jag inte pratat med på länge.
- En plan (favorit i repris, story of my life...).

Informationsstress

Jag pratar sällan i sömnen. Jag rör mig knappt överhuvudtaget när jag sover. Vanligtvis ligger jag helt stilla hela natten, i fosterställning på sidan, med öronpropparna instoppade så långt det går. Men inatt när A kom och lade sig (jag hade sovit några timmar eftersom jag skulle gå upp 03:00) så yttrade jag följande med hög och klar stämma:

"Information. Too much information."

Precis så. På engelska. Sedan fortsatte jag att sova.

Vad säger farbror Freud om det tro?

Friday, December 01, 2006

Köp en get

Detta borde bli årets julklapp. Man kan på denna sajt köpa alltifrån en get till en familj på Sri Lanka, mat till ett barn i ett helt år, ge en kossa till en familj i Mocambique, nya skolböcker till fattiga barn och mycket mycket mer.

Skit i prylmanin, onödiga leksaker till barn som redan har alldeles för många och den där slipsen till pappa som han aldrig kommer använda och ge något till någon som verkligen behöver det i stället.