Jag är en käring

I helgen åker vi till stugan i Dalarna. Bil är hyrd, maten är planerad och alkoholen inköpt. Men jag oroar mig mest för bilresan. Jag är nämligen paniskt livrädd för att åka bil på halkiga vintervägar. Inte bara för att jag är rädd för att själv halka av, utan också för att det finns så många andra galningar på vägarna som tror att de är largerthanlife i nya dyra bilar och kör som idioter.

För att inte tala om lastbilar. Jag är alltid livrädd för lastbilar men särskilt när det är halt. De skiter i allt för de vet att de alltid klarar sig. Även om de mosar några personbilar.

Jag kan börja oroa mig i flera dagar innan jag ska ut och åka bil på vintern. Jag oroar mig även lika mycket när jag vet att andra ska ut och åka på dåliga vintervägar. Exempelvis nu på lördag när mamma och pappa kommer hem från Shanghai och ska köra hem från Arlanda. Jag vet inte ens om de har vinterdäck på!

I min drömvärld är det alltid torra fina sommarvägar överallt. Året om. Som i Australien.

När jag åker bil när det är halt sitter jag ofta och ”torrbromsar” i passagerarsätet, kroppen på helspänn, håller gärna i dörrhandtaget för extra trygghet.

Som en käring.