My Truth
De flesta bloggare kommer nog förr eller senare till en punkt där man frågar sig själv Varför bloggar jag? På den frågan finns förmodligen lika många svar som det finns människor som bloggar. Kanske är det ett forum för politiska åsikter, ett utlopp för en passion som ingen vet om eller i många fall något så banalt som en alldeles egen plats i livet och i cyberspace som man har full kontroll över.
Jag började blogga för att jag var uttråkad en februarilördag i Gävle. Det var inte mer genomtänkt än så. Sedan utvecklades bloggen till en slags onlinedagbok som egentligen bara fanns där för mig. Jag hade egentligen aldrig någon tanke på att någon annan än jag själv och möjligtvis några kompisar skulle ha lust att läsa om mitt lilla liv. Det är det inte heller, cirka 100 personer i veckan går in på den enligt bloggportalen. Några fler om ska lita på sitemeter. Men det är inte viktigt i det här sammanhanget. För mest av allt så har bloggen för mig blivit ett sätt att skriva. Jag har alltid älskat att skriva. Brukade till och med vara ganska bra på det. Men jobbet som tv-journalist har nära nog tagit död på den förmågan eftersom de flesta texter jag skriver nu får vara max 30 sekunder långa.
Är ni med så långt? Var uttråkad, saknade skrivandet och ville att kompisar långt borta skulle kunna surfa förbi för att se vad som hänt i mitt liv. Onlinedagbok alltså, men detta i ordets allra grundaste bemärkelse eftersom jag aldrig skulle drömma om att skriva om något som är känsligt eller närgånget. Jag är en mycket privat person och det tar åratal att komma innanför mitt pansar, om man någonsin gör det.
Jag skulle heller aldrig drömma om att skriva något här som jag inte hade guts att säga till någon i verkligheten. Allt jag skriver står jag för, fullt och fast, jag är ju inte anonym precis. Jag skulle heller aldrig skriva om något som gör mig ledsen, upprörd eller sur på riktigt.
Här skriver jag om banala saker, flyktiga tankar, plötsliga infall, passerande ilskor, oväntade och väntade känslor, irritationer, reflektioner och annat under kategorin banaliteter. Utan att det betyder något för någon annan än mig. Utan att någon ska känna sig träffad.
Jag började blogga för att jag var uttråkad en februarilördag i Gävle. Det var inte mer genomtänkt än så. Sedan utvecklades bloggen till en slags onlinedagbok som egentligen bara fanns där för mig. Jag hade egentligen aldrig någon tanke på att någon annan än jag själv och möjligtvis några kompisar skulle ha lust att läsa om mitt lilla liv. Det är det inte heller, cirka 100 personer i veckan går in på den enligt bloggportalen. Några fler om ska lita på sitemeter. Men det är inte viktigt i det här sammanhanget. För mest av allt så har bloggen för mig blivit ett sätt att skriva. Jag har alltid älskat att skriva. Brukade till och med vara ganska bra på det. Men jobbet som tv-journalist har nära nog tagit död på den förmågan eftersom de flesta texter jag skriver nu får vara max 30 sekunder långa.
Är ni med så långt? Var uttråkad, saknade skrivandet och ville att kompisar långt borta skulle kunna surfa förbi för att se vad som hänt i mitt liv. Onlinedagbok alltså, men detta i ordets allra grundaste bemärkelse eftersom jag aldrig skulle drömma om att skriva om något som är känsligt eller närgånget. Jag är en mycket privat person och det tar åratal att komma innanför mitt pansar, om man någonsin gör det.
Jag skulle heller aldrig drömma om att skriva något här som jag inte hade guts att säga till någon i verkligheten. Allt jag skriver står jag för, fullt och fast, jag är ju inte anonym precis. Jag skulle heller aldrig skriva om något som gör mig ledsen, upprörd eller sur på riktigt.
Här skriver jag om banala saker, flyktiga tankar, plötsliga infall, passerande ilskor, oväntade och väntade känslor, irritationer, reflektioner och annat under kategorin banaliteter. Utan att det betyder något för någon annan än mig. Utan att någon ska känna sig träffad.
"What you perceive, your observations, feelings, interpretations, are all your truth. Your truth is important. Yet it is not The Truth."
Linda Ellinor
posted by C at 4:09:00 pm
0 Comments:
Post a Comment
<< Home