Nere

Fy fan vad trist. Lördag kväll, hemma själv. Inget raj raj på karaokeklubben eller Mosebacke för mig. Har känt mig halvsjuk hela veckan, har superont i halsen och är allmänt energilös. Inget känns kul liksom. Tänker mycket på jobbet och har svårt att ta mig för med saker här hemma, ganska apatisk överlag faktiskt.

Så när vi ikväll skulle börja göra oss i ordning för utgången så kändes det inte alls kul utan bara jobbigt. Satt i duschen under strilande kokhett vatten jättejättelänge tills Andy kom och frågade vad jag höll på med. Och jag ville inte göra honom besviken, men mest av allt ville jag inte känna mig som jag gjorde. Olust inför att gå ut och ha kul. Drog ut på det, satt i soffan i morgonrock länge, håret i turban alldeles för länge sådär så att det blir för torrt för att kunna göra något av. Jag väntade på att suget skulle komma, men det gjorde det inte. Så jag sa till Andy att han skulle åka i alla fall.

Jag jobbar så mycket och på så pass konstiga tider att jag helt enkelt är för trött för att uppskatta min fritid. How's that for a life? Tragic.

Så sitter man hemma i den fula soffan i andrahandstvåan en lördagkväll och konstaterar att kanske är det inte så himla kul att bo i Stockholm i alla fall?