Fredag igen

Nog är det väl märkligt hur tiden bara går och går. Och den går snabbare ju äldre man blir. Minns ni hur ett sommarlov kunde te sig oändligt när man var liten, eller hur två år sedan var så länge sedan att det kändes som en annan galax? Andy berättade att en av hans bästa vänners pappa hade en väldigt bra teori kring det där. Den går ut på att när man till exempel är sju år så är de sju åren ens enda referensram, allt man mäter gör man utifrån de sju åren man levt. Därför blir ju ett sommarlov oändligt, för det är ju 2 av dom 84 månader man levt. Men när man är 50 år så är ju två månader av de 600 månader man hunnit med att leva bara som en fis i rymden. Get it? Så vänta ni bara, tiden kommer att gå snabbare, och snabbare och snabbare. Sedan dör vi.

Igår blev jag glad. Efter sista sändningen hade en vänlig tittare ringt in till växeln och sagt att han/hon tyckte att jag var väldigt duktig och proffessionell. :-) Det kommer jag att leva på länge. Änglar finns.

Jag ska vara sjuknärvarande på jobbet, ont i halsen, lite febrig samt rethosta. Men skam den som ger sig.

Ikväll ska jag laga svensk biff som är rosa i mitten, en god rödvinsreducering och förmodligen en potatisgratäng med massor av vitlök så att jag blir frisk tills i morgon när vi ska på karaoke samt Raw Fusion på Mosebacke.