All världens orättvisa
Det är förmodligen cancer. Elakartad och långt framskriden i lever eller kanske bukspottkörtel. Han är för svag för att göra alla prover så de vet inte än. Han kan knappt ta sig från sjukhussängen till rullstolen. Världens snällaste Sören som alltid kokade varm oboy år mig och Tesan på morgnarna i Vintjärn. Sören som aldrig tjatade eller blev arg. Sören som aldrig drack på familjefesterna och var chaufför åt alla andra och som alltid diskade efter maten. Han jobbade heltid på Scania ända till i fredags, han har inte ens hunnit gå i pension. Trofast och lojal. Och fullständigt livrädd för sjukhus.
Nu ligger han på intensiven i Falun och är 20 kilo mindre än för ett år sen. Vi försöker hålla hoppet uppe för de närmaste men oron sänker sig sakta som ett stort svart och jävligt orättvist moln över oss alla.
Nu ligger han på intensiven i Falun och är 20 kilo mindre än för ett år sen. Vi försöker hålla hoppet uppe för de närmaste men oron sänker sig sakta som ett stort svart och jävligt orättvist moln över oss alla.
posted by C at 6:24:00 pm
1 Comments:
Vet hur det är. Cancer är världens mest orättvisa sjukdom. Drabbar vem som helst. Det borde vara obligatorisk att skänka en stor slant varje år till cancerfonden!
Min mamma fick det också utan förvarning, och på knappt tre månader var det över. Efteråt frågar man sig varför vi inte talade mer, varför vi inte sa som det var från början. Vi förstod ju alla hur det skulle gå. Men hoppet och vår rädsla för döden gör att vi inte säger det vi borde säga, utan det vi tror att andra vill höra, att det nog kanske ordnar sig, att det är många som klarar sig osv. Men inför cancern skall man säga som det är och inte vara rädd för döden - för du kanske inte får en andra chans.
Post a Comment
<< Home