Två kalkoner i en smäll

Jag har nyss vaknat efter mitt mastodontpass efter valet. Går in i köket. Känner mig nyvaken och lite smått bakis sådär som man gör när man sovit på dagen. På köksbordet ligger Aftonbladet och Expressen med Fredrik och Filippas läppar förenade i en kysk kyss på framsidan och den obehagliga känslan jag haft i maggropen ända sen 23.30-tiden igår kväll återinfinner sig. Jag kan inte riktigt ta det till mig än. Overkligt. Obehagligt. Inte bra. Det är inte bara tuppluren som gör att jag har en dålig smak i munnen.

Tar ett glas avslagen cola. Socker och koffein kanske kan chockstarta mig in i verkligheten. Moderatverkligheten. Mufverkligheten med där stureplanskids badar i fontänen på Sergels torg och skanderar "Allianseen, aaaaliaanseen, aaaaliaaanseeen" i en slags masspsykos. Verkligheten där man sköter sig själv bäst och skiter i andra och rikast vinner.

Slår på tv:n i stället. Moderkanalen har ju premiär för höstens stora satsning Förkvällen.

Jag stelnar till. Plötsligt sitter jag bara där stirrandes på tv:n. Kan inte röra mig. Kan knappt andas.

Fyra kvinnor. Som gapar i munnen på varandra. Som avbryter gästerna och inte någon gång låter dem prata till punkt. Vem skriker högst? Jo det gör ju Carolina Gynning. På hög och gäll disneyröstskånska överröstar hon alla de andra fyra och TARSÅJÄVLAMYCKETPLATS att jag inte kan låta bli att fortsätta att titta för detta kan ju inte vara på riktigt. Hon måste vara på speed.

Och Carina Berg har sålt sin själ till djävulen.

Kayo kan jag förstå. Hon behöver detta.

Mari Jungstedt får jag inget grepp om.