The Blues

Jag tror att jag fått en sommardepression. Ingenting känns roligt. Har svårt att le. Kan inte sova. Det nyvunna självförtroendet på sommarviket är som bortblåst, glädjen över en ny arbetsplats likaså. Jag har inte ett öre på banken, inget pensionssparkonto, äger inget hus eller lägenhet. Det mest värdefulla jag har är min systemkamera som kostade 5000 kronor. Jag har inga barn och inga husdjur. Inte är jag vare sig förlovad eller gift, har inte ens ett endaste litet samboavtal. Livet känns lite meningslöst helt enkelt. Pappa har kanske rätt after all, jag är bara en förvuxen tonåring. En förvuxen 32-årig tonåring.

Fy fan vad tragiskt.

Kollade på en lägenhet i Vasastan igår. Bra läge, billigt pris men så jävla tråkig lågtitakmiljonprojektslägenhet. Skitfula soffor hade de också. I början av nästa vecka får vi besked. Vet ärligt talat inte om jag vill ha den. Vet inte om jag vill vara i Stockholm och bo i kappsäck i en lägenhet som inte är mitt hem egentligen med möbler som luktar av andra okända människor.