Två dagar kvar

i denna fula, smutsiga och cellulosaluktande stad som heter Gävle. Här har jag bott de senaste fyra åren minus nästan ett år i Sydney. Ofta har man ett motsägelsefullt förhållande till städer och ställen. Om Falun kan jag till exempel säga att jag tycker att det är för litet och trångsynt, men jag förstår ändå charmen som alla andra utomsocknes ser när jag ibland åker tillbaka dit. Men om Gävle kan jag inte säga något gott. Helhetsintrycket är så motbjudande och deprimerande att jag i dag inte kan förstå att jag stod ut så länge. Om jag anstränger mig ordentligt kan jag komma på tre saker som jag inte hatar med Gävle:

1. Min lägenhet. Funkis med öppen spis och badkar. Nymålade vita väggar och slipat parkettgolv. Hemma.

2. Boulongerskogen de dagar då man inte ser alla alkisar nere vid vattnet.

3. H&M. Här finns alltid allt snyggt kvar i min storlek.

Ibland luktar det kaffe i hela stan. Vissa hävdar att det också vid vissa speciella tillfällen doftar godis från Malaco-fabriken. Det har jag aldrig känt. Mest luktar det skit, människorna är fula och feta, restaurangerna suger fett och alla killar har skittajta Nudiejeans instoppade i boxarkängor och Canada Goose-jackor.

Hoppas att jag aldrig aldrig behöver komma tillbaka hit igen.

Men tack Gävle för att du lät mig fokusera på min karriär. Tack för att det inte fanns något annat att brinna för här annat än jobbet. Tack för att mitt halvtidsvik i Stockholm till hösten nu blivit heltid. Det ska jag ge dig, Djävle.